I söndags fick jag och ca 100 andra Socialdemokrater på den officiella valvakan det dystra beskedet att Alliansen vunnit valet och skulle styra vårt land i ytterligare en mandat period. Men inte nog med det, ett odemokratiskt parti hade fått en vågmästar roll. Vilket ledde till att inte ens Allians medlemar och partiledare riktigt kunde fira.
För igår gick ingen av de två blocken ut som vinnare. Något både Mona och Fredrik sa upprepade gånger i intervjuer.
När Fredrik Reinfeld indikerade att han tillsammans med Alliansen ville sammarbeta med Miljöpartiet förstod man att detta resultat var något man länge kunnat förutspå, men aldrig riktigt velat tro på.
Ingen hade kunnat tro att ett parti som Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen i ett så pass välfungerande demokratiskt samhälle som Sverige ändå utger sig för att vara.

När vi vaknade i går vaknade vi till ett nytt Sverige. Vi vaknade till ett Sverige där ett främlingsfientligt parti sitter i riksdagen. Vi vaknade till ett Sverige där ett främlingsfientligt parti har möjlighet att bestämma över oss, hur vår ekonomi ska se ut, hur skolorna ska vara och hur den allmäna vården ska fungera.

Jag bor i en förort utanför stockholm... Känslan på torget i går var minst sagt dyster. Man kunde känna hjälplösheten i luften och ångesten låg som ett fett lager över hela byn. Detta var dagen efter... vi kommer få leva med den känslan i 4 år.
Det gör inte saken bättre att det vinnande blocket det senaste 4 åren underprioriterat vår statsdelen och stadsdelar runt oss.

De flesta jag känner som är politiskt insatta har uttryckt sin förtvivlan. Och de har ifrågasatt om demokratin är bortglömd. Jag förstår deras förtvivlan. Och ja, jag förstår att det är lätt att ifrågasätta demokratin när man får ett besked som detta.
Men man ska ALDRIG ge upp. Så är det med allt. Du har inte förlorat fören du ger upp. Och inom demokratin är slaget aldrig slut. Vinner de andra så betyder det bara att du har 4 år till på dig att slå tillbaka hårdare än någonsin.
De vanligaste reflexerna hos oss människor är att fly, stelna av rädsla eller slås. De två första är helt klart de enklaste valen. Men i detta fall måste vi slås. Vi måste slås för ett demokratiskt och civilicerat samhälle. 4 år är en lång tid. Men siktar man mot målet och påminner sig om vad målet faktiskt är så är det  helt klart värt det. Det är värt att kämpa för jämnställdhet... hur lång tid det än tar.




Vad tycker och tänker du om val resultatet? Lämna en kommentar med din åsikt!